Person breder ut sig

Mona i sadeln, Person på väg.. ja vart? Man tycker ju liksom lite synd om grabben, nu när han är lite till åren och så. Vad ska han ta sig till?.. Man känner ju igen sig lite och ja.. tänker på hur det kan vara att inte få liksom vara med längre. Fint att Figge äntligen fått komma till skott. Och så smidigt fort med. Nån kontakt kvar på bolaget måste han haft. Dagen efter och allt.

I övrigt.. Jag kan allt om hur man inte driver stora IT-projekt. Nån som vill lära sig, ring mig. Jag blir så trött.

Melodifestivalen

Heja The Ark. Det var rätt låtsom vann!

SL

second life.. jaja..tänkte jag. Och jodå, så är det. Helskumt men rätt kul verkar det. I FL (first life) kan det eventuellt hända kanske kanske att vi får en ny fyrbent vän. Det värmer i maggropen minsann. Väntar och ser.

Virka är svårt

FULA ORD far fort fram förbi förnuftiga flickors fötter. Jag försöker lära mig virka. Det var jag himla bra på en gång i tiden har jag för mig. Möjligen kan jag minnas fel.

I går gjorde jag min frisör glad. Hon fick klippa av mig hela skiten, nu står öronen ut som små paraboler känns det som. Ovant. Men fint.

Tänker också på Tomas Bodström. Hur funderar han egentligen????

Sassa

Söndag kväll

En tanke slog mig nu.. vad kommande veckan har att bjuda. Faaaaaaan. Och varför kan inte Johanne Hildebrandt skriva nåt orginellt??? Hon klagar på kravallerna i Köpenhamn på det mest infama vis. Är inte det lite off, särskilt när man är Johanna Hildebrandt? Kan inte HON engagera sig i något vettigt istället för att klaga på andra?

Söndag, Praktejder på Marstrand. Not

Dagens ord är besvikelse. Den har legat där nu ett slag nu, Praktejdern. Det är en vacker fågel, även om man normalt inte blir särskilt begistrad av just fågelskådning. Man kan följa andras ansträgnignar via finfina webbplatser som Artportalen eller kustobsar. Så idag skulle jag ta sambon och åka och titta på den. Glada i hågen, avdammad tubkikare, och prutt i väg i Bettan upp mot Marstrand. Solen skiner, vackert väder, trevligt i största allmänhet. sen färja, traska häger, ut mot nakenbadet, herrarnas och upp med kikaren.. Utvikning. Ansamlingen medelålders män, med tubkikare förstoringsgrad högre, samt kameraobjektiv modell stor falloossymbol, var magnifik. Tur att inte fågeljäveln dök upp i badsäsongen, då skulle det nog bli vissa problem. Slut utvikning

Sen tog det ca tre minuter inann det kom dimma.. Mycket dimma.. på ungefär fem minuter så var det helt tjockt. Totalt kört. Bara traska hem igen. Men skönt var det att andas havsluft en stund. Gick förbi VolvoJohanssons hus, det var stort. Och det såg tomt ut. Å andra sidan skuell det se tomt ut med större delen av min nu levande släkt fullt festans i sig. Najs plejs.

Syratanter

Hur kommer det sig att de inte fräter sönder inifrån? Finns där ett nytt ämne, äntligen en värdig utmanare till teflon och asbest?
Jag talar om syratanternas inanmäte, så otroligt surt att det läcker ut på det mest opassande sätt, främst genom mun och ögon, när man i godan ro pickar och packar med sitt.

Scenen, en vanlig parkeringsruta vid gatan.
Jag kom, jag svängde, jag parkerade.
Tanten, 55 år, i lagom snitsig stickad mössa samt päls (jodå, i Örgryte har man fortfarande päls utan att skämmas) kommer gående på trottoaren. Kastar en blick på mig när jag precis stigit ur bilen. En lång blick.. med lätt en lätt föraktfull krökning på munnen.. Sen en blick till och så ännu en. Jag som precis har vart och bytt olja på bilen känner mig smätt förundrad, men är lätt om hjärtat och välvilligt inställd till livet och små tanter. Är det någon jag känner? Har jag förnärmat henne på nåt vis? Smutsig är jag ju visserligen men så? Ful kanske? Skrämmer jag små barn? Nej…Va är det då? Så snäll och väluppfostrad som jag ju är frågar jag.
- Förlåt, vad är det?
Ytterligare ett par isborrar till blickar tillbaka.. Nu börjar jag lacka till så jag säger med lite högre röst:
- Ursäkta, var det något som fel?
Ingen reaktion
- URSÄKTA mig damen, VAR DET NÅGOT PROBLEM ELLER VARFÖR STIRRAR DU PÅ MIG??
Ny blick, mer förakt. Och så säger hon, denna den första vårdagens isprinsessa
- Ja, det kan du ju funder på!
Ridå.
OCh hon har ju helt rätt.
Jag HAR faktiskt tänkt på det. HELA DAGEN NU.
Varför tog jag inte bara fram fälgkorset och kastade det i ryggen på henne?
Nästa gäng jag ser henne ska jag springa efter. Och vara tvångsmässigt artig, tills jag vet var HON bor. Så hon vet, att jag vet. så har vi iallafall status q.

Tapp dag fem

Det klassiska, dag femsyndromet har inträtt. Man tappar sugen. Otålighet. Men så, ett fint och fett ämne uppenbarar sig. Skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Pigavdraget. Gamla pålitliga Maud. Hurra hurra. Äntligen komemr det ett förslag. Och radikalt så det förslår. Jag förstår inte varför det skulle vara fulare, mindre fint, värre, lönedumpande, allmänt avskyvärt och anndra kraftuttryck att städa någons hem än att, säg, fixa deras bil. Om vi nu tror att det är proffessionella människor med en proffessionell inställning till sitt arbete (städning), så ingår det ävl att man kan hantera sådant? För H-e, i vårde torkar man faktiskt folk i arslet! Inga sådana diskussioner där inte. Själv har jag säkert inte råd, men jag har inte heller råd att få min bil fixad av nån annan, eller leja folk att tapetsera och måla. Så kör på!